nannabrorsson.blogg.se - En pissjobbig resa

Tänkte dela med mig av mina första tankar och lite information om ivf..

varning för långt och känslosamt inlägg 😅

Ivf - behandling!

Och tänkt att vi gick igenom 3 st försök utan lyckad graviditet 😱 hade jag fått snurra tillbaka tiden, hade jag aldrig ens provat ivf.

Från första oron att man började fundera på om något var fel tills det att jag fick reda på att jag inte kunde få barn! Och detta pga jag har endometrios.. hur kan ingen märkt detta tidigare? Mina symtom har varit såå tydliga!

Tack och lov fick vi reda på att vi skulle få hjälp via IVF.. men då kom nästa oro: kommer det funka?

Tänk om det inte går? Vad gör vi då?

38% chans att det funkar på första försöket, det är inte stor chans!

Känslan av att inte veta vad som ska hända är skitjobbig..

jobbigare än jag någonsin

kunnat ana.

Har jag blivit straffad för något jag gjort? Varför kan inte jag få barn?

Varför vill min kropp inte fungera normalt? Varför? Varför är det fel på mig? Stackars Jimmy som behöver utstå detta..

När första brevet kom hem i brevlådan om att vi skulle in på samtal och planering.

Lämna lämna blodprov, göra ultra ljud det var då jag fick beskedet.. jag kan inte få barn!

Behandlingen startad. (2018) sep!

första dagen på syrelia nässprayet som skulle tas 3ggr/ dag

Ett nässpray som skulle hjälpa till att dra tillbaka min endomerios.

Första hormonsprutan, då börja man bli nervös på riktigt, ett litet stick i magen kan väl inte vara så jobbigt?

Men jo, det var det! Och inte bara det.. så påverkande detta blev, mina hormoner gick i taket och jag bara grät hela tiden.. varje kväll skulle sprutan tas i 14 dagar.

hormonsprutan fick höjas två gånger!

Började på 125enheter och slutade på 250enheter.

Två besök i veckan på RMC i Malmö, Blodprovstagning och v. ultra ljud.

Bröt ihopa på jobb, bröt ihop hemma, bröt ihop hos Mamma&pappa..

6 månader totalt från första brevet i brevlådan tills graviditetstest,

Det är en lång väntan!

3år av försök att få barn innan dess.

Behandlingen slutade med att jag skulle ta en ägglossnings spruta 48h innan äggplockningen.

En fredag kl 11.00 skulle äggplockningen ske.. oroad, nervös

Men allt gick fint, mer än fint!

Jag var kanska väck under hela behandlingen, drogad rättare sagt!

Haha..

Insättningen skulle ske på onsdagen veckan efter, men redan på söndagen ringde dom och vill att vi skulle komma in för insättning då ett embryot såg super bra ut!

Tyvärr kunde man inte spara de andra 8äggen.. och då kom nästa tanke: tänk om detta inte skulle funka? Skulle man behöva börja om från början då igen? Börja om med nässpray och sprutor?

Men insättningen gick bra och var smärt fri. Nu är det bara en väntan kvar, en väntan på graviditetstest!

14 dagar av väntan.. det är en lååååång tid när man väntar..

Den 17 september tog jag testet och det var positivt, kan ni tänka er?

Jag var gravid? Jag? VI ska ha barn. På första försöket? Wow, vilken lycka!

Alla känslorna på samma gång: lycka, chock, oro.. mest lycka..

Sen kom oron igen..

tänk om jag får missfall?

Varför skulle jag ha tur?

Varför skulle jag inte ha tur?

Efter all väntan, borde VI inte ha lite tur med oss? Snälla bara ge oss denna chansen!

Hur hanterar man om något går snett? Tror inte jag kan hantera den smärtan! Inte efter allt vi gått igenom!

Nu hoppas jag bara att inget händer, att allt går vägen och vi får en bebis!

Vilken längtan..

tack och lov har personalen på RMC varit såå himla proffsiga och snälla och duktiga. Tack för det.

Annars hade det aldrig gått!

Vilka vänner man har som finns där för en! Och hur magisk är inte Jimmy?

Nu håller vi tummarna och hoppas på det bästa! Nu är det väl vår tur att ha lite tur? Att slippa känna längtan och oro över något?

Men tyvärr är inte oron över..

v 6 kom och det är en lång väg kvar att vandra.. kan det inte bra bli v 12 NU?

Att tänka på något annat än detta är ta mig fan omöjligt..

Och bara tanken på att jag har Jimmy, aldrig utan honom!

Symtom: Jag har sjukt dåligt minne, är uppsvälld och körig i magen, förmodligen från all oro.

Mår lite illa ibland men inte så illa som jag hade föreställt mig! Ömma bröst, Sjukt trött och utmattad .. efter en dags jobb är jag helt slut.. energin går åt!

Lite blödningar, men hört det kan vara normalt..

Trött som ett ålderdomshem och lite molvärk, för övrigt prima!

Gjorde ett nytt grav.test imorse, POSITIVT, thank Good!

Blödningarna har fortsatt.. mer rikliga, röda och lite "kladd". slutet på V6 nu. Faaan vad jag är nervös!

Har idag mensvärk som känns mer än vanligt! Nästan som min mensvärk brukar. Så jävla rädd för missfall!

snart onsdag och ultraljud. Som jag längtar!

V7. September

Måndag och ont som fan, fick åka till kk akut men blev hemskickade efter 6h med två panodil

Tisdag ont som in i helvete & MISSFALL . Faaan också, där kom det. Det jag varit rädd för hela tiden!

Fick åka in på kk akuten IGEN.

Pappa körde mig in, 17.00 blev inlagd och undersökt 01.00.. då visar det sig att jag har en infektion i livmodern ovanpå allt, som om inte missfall räckte? Så jävla orättvist.

Ont i hela kroppen, frossa, feber.

Fick antibiotika och morfin - kräktes av morfinet.

Inlagd Tisd-torsd ..

jävla skit, fruktansvärt orättvist, inte alls kul detta.. jävla otur!

Som jag hade längtat och sett framemot denna graviditeten.

Och ovanpå allt så är det ju inte så jäkla enkelt att bara "börja om" för jag kan ju inte få barn naturligt.. nä då ska vi börja om på hela behandlingen igen! Ny nässpray, nya hormonsprutor.

När kommer detta ske? Så jävla ledsen just nu.

Men the show must go on, right?

Punkt slut på gravid dagbok del 1.

Ja, vad ska man säga! 💁🏻‍♀️ så kan det gå!!!

Så återigen kan jag säga som så, att genomgå en adoption är pisseenkelt.... 😬

Men jag blir så trött på väntan..

1,5 månad nu som vi fått vänta på svar från nämnden 🙄 blir tokigt . . (null)